Jag sa ju att jag skulle skriva om varför jag inte har bloggat. Det är såhär att jag miste min allra bästa vän, mitt bästa husdjur, min älskling ♥ 

Det började med att jag upptäckte typ en bulle vid hans käke. Vi ringde veterinären och åkte dit då för nån vecka sedan. Då fick vi veta att hans tand var inflamerad och att han hade en varböld på käken. Det här vart ett jätte jobbigt besked och jag var väldigt ledsen.. 

De berättade också att det fanns två val: Operation eller avlivning. Vi valde att avliva honom, även om det var det som stod längst ner på listan för oss. Men vi fick veta att om han hade opererats hade de fått ta bort en bit av käken och det hade kanske inte blivit bättre utan bara värre...

Vi åkte till olika veterinärer för att få klart om att vi gjorde rätt beslut. Alla sa att han led även om han inte visade det. Det är även väldigt vanligt att sådana här saker händer kaniner.

I torsdags 2014-03- 20 strax efter 18.30 somnade lille Stampie in. De är en av de jobbigaste sakerna jag har varit med om i hela mitt liv. 

Jag var med när de avlivade honom även om det var sjukt jobbigt. Jag höll honom hela tiden. Vissa kanske tänker varför jag var med och hur jag kunde se honom somna in. Det är för att jag inte ville lämna honom till veterinären så att han kände sig övergiven innan han dog. Jag går hellre med skuldkänslor över att vi avlivade honom än att han skulle känna sig övergiven! 

Det jobbigaste jag tyckte med allt var att vi avlivade honom två dagar efter att vi fick reda på besluet. Kan ni fatta vad jag grät och grät? Att veta att någon man älskar ska försvinna imorgon. Att gå och vänta på något som man aldrig kunde tro skulle hända så hastigt. Det värsta var också att han var som vanligt. Han var min lilla gosiga, busiga spralliga lilla kanin. Att bara låtsas som ingenting framför honom. Men han led ändå även om han inte visade det. 

Samma kväll som Stampe försvann grät jag och grät jag. Jag hade sprängande huvudvärk och ont i käkarna. Jag hatade mitt liv just då. Det var inte rättvist, skulle 2014 börja såhär! 

Tips till er som vet att  ni kommer att mista ett djur är att spara så mycket minnen som möjligt. Jag har t.ex. en handuk som luktar precis som Stampe. Den kan jag lukta på när längtan är som störst.

 

Lev i nuet. Gör det bästa av situationen och njut av ditt liv hur jobbigt det än är. Det kanske också låter hemskt att säga detta men säg till alla du älskar att du älskar dem. Det kommer kännas bra i fall något skulle hända i slutändan. Man kan inte älska för mycket!!!

 

Så nu har jag sagt det och sitter här med en gråtklump i halsen och längtan....